Beslut

Vissa dagar fattar man fler beslut än andra. Idag var en sådan dag. Bakom varje beslut finns en stor analys, ibland en hel utredning och alltid en stor dos empati. Inga beslut är enkla när de är på skolledarnivå. De känns och kostar på, både till den beslutet är riktat och för den som fattar beslutet.

Ett av beslutet idag var ett stöd till en av våra rektorer i området. Rektorn har tidigare fattat beslut om otaliga orosanmälningar, polisanmälningar och till och med en avstängning. Alla beslut riktade till mot samma mål. När besluten dessutom gäller riktigt unga barn, är våndan ännu större och empatin slår till med full kraft. Vad är bäst för just det barnet? Just den familjen?

Ett annat beslut handlade också om små barn men här mot vuxna som är inom vår egen organisation. Att vara arbetsledare ställer höga krav och vissa beslut är tuffare än andra. Kommunens delegation säger att skolområdeschefen fattar beslut när det gäller våra egna anställda, så är gjort idag.

Jag har kvar ansvaret för tre elever från mitt gamla ansvarsområde i väntan på min ordinarie efterträdare. Två av dem krävde eftertänksamma beslut idag. Ett som inverkar på hela skolans organisation och ett som påverkar den enskilde elevens integritet. Beslut som måste fattas med en stor dos empati kryddat med ordentligt skollagskunnande.

Under dagen kallade skoldirektören på mig lite akut. Jag var önskad på ett möte med kort varsel. Almanackan är redan full, hur lösa? Ett nytt beslut krävdes, nu mer av prioriteringsgrad. Beslutet blev en kompromiss.

Ett beslut har jag kvar att fatta, vem ska bli vår nya teammedlem i dreamteam Norra Fäladen? Igår hade jag nämligen intervjuer till ny förskolechef. Idag kom jag så långt att jag bestämde mig för vilka vi ska ta referenser på. Ett beslut i rätt riktning hoppas jag.

Mitt i alla olika beslut kom vaktmästaren in till mitt kontor med en man som definitivt inte skulle vara på en skola. Mannen var inte anställd och inte vårdnadshavare. Mannen visade sig vara hemlös och hade sovit på en av våra skolors lekplats. Han pratade inte engelska, hur göra? Han föreslog Google Translate! Tack o lov för vår nya teknik! Vi lyckades föra ett samtal vid min dator, skrivandes i Google Translate, snabbt fick jag fram att han ville till Hemlösas hus och önskade adress och hjälp att hitta dit. Tillsammans googlade vi adress och slog vägbeskrivning på Google Maps. Nöjd och belåten med karta i handen tackade han flera gånger och mitt empatiska beslut att inte avvisa honom direkt utan att istället försöka förstå vad han ville, kändes rätt och riktigt!